Agressionernas kammare...

ja, vad ska man säga. Man känner sig instängd med en mega massa agressioner i kroppen, som man vill bara slå sig ur och skrika. Just nu känner man sig som när man gick i gymnasiet. Ensamt, ingen vill veta av än och ha än. Men så är det ju inte jag vet att jag är inte ensam. Morsan och farsan sitter ovanför mig och Elin min älskade sitter ijämnter mig fast jag inte kan känna eller se henne och det är ju det som är det värsta av allt.

Just nu när jag skriver detta så har man hält upp en kall öl och försöker gå in i dimman för att bara försvinna. Men den där dimman är jävligt långt borta.
Imorrn ska man kolla efter en lägenhet i linköping. Fårse hur den ser ut. Blir den bra så kanske man säger "HEJDÅ, SHITHOLE" och far till nya vyor. Dock är det ju inte så långt här ifrån.

Fredagar, folk älskar dessa dagar. Jag hatar dem......